Emma & Hanna

Åh vad jag saknar dig. Jag saknar din lukt, dina trötta ögon i morgonljuset, jag saknar ditt leende, din lukt, jag saknar hela dig. Min hjärna är fylld av minnen med dig, jag kan inte tänka på något annat än hur underbar du är. Det förstör ganska mycket måste jag säga, har inte lyckats med min engelskauppsats än eftersom att DU tog upp alla tankar. Fy. Nej älskling, nu skojade jag, jag vill mer än hjärna ha dig i mina tankar det vet du, och jag hoppas du vet lika väl hur mycket du betyder för mig. Gör du det? Om inte så ska jag berätta det för dig nu.

När jag första gången träffade dig, du vet där ute vid stranden i Näsby Park, ja redan då slog mitt hjärta ett extra slag. Jag tittade på dig och tänkte, fan vad fin den där killen är, lång och blond som du var så trodde jag inte att du var min typ, inte alls, särskillt inte eftersom du var med Adam, mitt ex min första kärlek och allt vad han nu var. Vi pratade lite och upptäckte gemensamma vänner, men inget mer med det. Jag tänkte nog inte så mycket på dig veckan därpå, men när valborgshelgen kom och jag visste att "sollentuna" (som vi så fint kallar erat grabbgäng) skulle komma tänkte jag genast på dig. Skulle han komma? Skulle jag säga något? Ja, tankarna var många. När ni väl kom var jag nog rätt så förrvirrad och sprang mest runt, men det gjorde vi väl alla. Efter ett tag började vi prata och jag kommer ihåg sättet du höll om mig på när jag var rädd. Kommer du ihåg att jag var rädd för att R skulle dö, att det var därför du höll om mig? Det gör jag, lika väl som jag kommer ihåg värmen från dina händer mot min kropp. Jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg vad vi pratade om den där kvällen, inte mer än att Adam var sur och jag var orolig på grund av det. Jag kommer ihåg att vi smsade när jag och Molly tog taxi hem, jag kommer också ihåg det där smset du skickade vid fyra tiden då jag somnat, men som Molly svarade på. Jag kommer ihåg dagen efter, när du ringde mig, precis som du lovat. Helt ärligt kommer jag ihåg nästan allt. Men det jag minns allra bäst är hur känslorna för dig blommade upp mer och mer för varje gång jag träffade dig. För varje gång jag såg på dig blev mina känslor starkare. Allt som hände sedan har vi redan gått igenom en gång och jag behöver inte dra upp det igen. Nu är det vi två och jag är lyckligare än någonsin. Jag vet inte om jag trott på kärlek vid första ögonkastet tidigare, men nu gör jag verkligen det.

När jag ska berätta för någon hur jag känner för dig finner jag inte orden. Jag vet inte hur jag ska göra för att berätta för alla hur mycket jag faktiskt tycker om dig, det går inte. Det är som om någon stänger av min hjärna, eller så är det bara så att du är obeskrivlig? Du är så underbar, jag har aldrig träffat en snällare kille än dig. Aldrig träffat någon som bryr sig så mycket mer om andra än sig själv, jag har aldrig träffat någon som dig. Du är speciell, unik, ja som jag sagt så vet jag inte vad jag ska säga. Jag vill bara att du ska veta att du är allt för mig och att jag aldrig lämnar dig. Aldrig någonsin.

Jag längtar efter dig. Kom hem nu, snälla..
Det här börjar bli jobbigt.

For ever yours
Emma