Emma & Hanna

Jag är tagen, chockad och ledsen. Min mamma har med en dags mellanrum förlorat två av sina vänner. De överlevde inte kampen mot cancern.. Cancer, vad fan är det för skit någon har uppfunnit? Varför varför varför ska människor behöva gå detta tragiska öde tillmötes? Det är så hemskt. Tänk er själva in i situationen, att ni får veta att ni har obotlig cancer och inte lever mer än ett par veckor till? Jag hade nog velat dö på en gång.. Hur hemskt skulle det inte vara att gå runt och veta att man kan dö nästa dag, det skulle vara en ren plåga. Helt ärligt så tror jag inte att jag skulle klarat av det.Även om jag är stark, så tror jag inte själv att jag skulle gjort det. Inte i flera år, inte bara gå där och vänta. Men det gjorde ni. Ni levde i flera år med hopp om att ni skulle klara er, ni var så starka.. Ni förtjänade verkligen inte det här.  

Jag förlorade min farfar på grund av cancern. Han var världens snällaste och underbaraste människa, han vad min förebild, idol och min bästa vän. Varför drabbar detta alla världens underbaraste människor?

Jag är ledsen, jag önskar att ni inte var döda. Jag önskar att jag hade kunnat bota er cancer innan den dragit er ner i djupet. Jag önskar att det inte fanns något som hette cancer. Men mest av allt önskar jag att jag kunde göra något. Eller att jag kunde gjort något, något som kunde hjälpt er att överleva, eller .. ja vad som helst som kunde gjort det lättare/bättre för er..

Jag känner evig saknad till er och hoppas att ni vilar i frid.
Jag hoppas att ni har det bra i himmelen, för det förtjänar ni verkligen.

Vila i frid Anneli, Bettina, Hjördis, Farfar och min älskade och saknade hund Chango.

Med tårar i ögonen, emma.


vila i frid farmor och farfar♥